2013-02-24

Lördagen den 16 februari höll PLF sitt årsmöte

Ett drygt 30-tal intresserade medlemmar infann sig.

Det var  med nöd och näppe alla fick plats i föreningens lokal på Kyrkogårdsgatan 11. Mötesförhandlingarna leddes med säker hand av Leif Norrgård. Det uppstod inga större diskussioner. Föreningen kunde uppvisa goda resultat både när det gällde antalet medlemmar och stabil ekonomi. Databasen, som är föreningens ryggrad och styrka, växer fortfarande och blir alltmer värdefull. Sam Blixt återvaldes som ordförande ytterligare ett år, och även den övriga styrelsen blev återvald.

Efter kaffet med tilltugg, som föreningen kunde bjuda på, var turen kommen till Leif Norrgård och hans föredrag om ”märkliga händelser i Döderhultsbygdens historia”. Det kunde inte bli annat än succé. Som föredragshållare är Norrgård ett mönster när det gäller hög röst, tydligt uttal och lagom tempo.  Att ämnet dessutom var högintressant för åhörarna var bara pricken över i:et.

De historie- och släktforskarintresserade åhörarna fick en redogörelse för några av de prästöden, som var knutna till Döderhults församling. Historieskrivningen gick tillbaka till 1500-talet och den förste prästen i Döderhults församling efter reformationen. Det blev både ris och ros. Döderhult var en fattig bygd. Det tillhörde inte de feta pastoraten. Det var inte alltid eliten av prästerskapet, som sökte sig hit. Flera av prästerna visade upp högst mänskliga egenskaper både när det gällde skörlevnad och omtanke om sin jordiska egendom. Ofta kom de i fejd med sockenborna och med självlärda s.k. sakförare. Deras sätt att uppträda mot sina församlingsbor var inte alltid föredömlig, och hade de tidigare haft tjänster som präster i det militära, tog de ofta med sig sin syn på disciplin därifrån.

Norrgård plockade fram många detaljer, som gav en inblick i den tidens förhållanden och den tidens sätt att tänka. Om en präst ville ha en kyrkoherdetjänst var han ofta tvungen att ”konservera huset” d.v.s. gifta sig med den gamla prästänkan eller möjligen med hennes dotter. Det var sällan dottern sade nej till detta, men det kunde hända, och det hände också någon gång i Döderhult. Det var vanligt att man sålde brännvin på kyrkbacken, och fylleri på kyrkbacken var också ett problem, som några präster försökte komma tillrätta med. Sedlighetsbrott var också vanliga, och straffet kunde bli iskalla bad eller att man sattes i ”stocken”. Lösa förbindelser bestraffades ofta med att mannen tvingades att gifta sig med kvinnan ifråga, även om man med tvång måste föra honom till vigselförrättaren. Avsikten var att skydda de svagaste nämligen kvinnan och barnen, och många gånger tycks man ha haft en viss framgång med detta.

Detta och mycket annat fick deltagarna på PLF:s årsmöte lyssna till, och föredragshållaren avtackades också med varma applåder.
Bilder från årsmötet hittar ni i bildgalleriet

                                                                                                                          Anders Thunberg